Publicerad i

Passgångare – skillnaden mellan trav och pass

Två hästar sedda ovanifrån med färgade linjer som visar diagonala benpar i trav och samma sidas benpar i pass.

En passgångare är en häst – eller ett annat djur – som rör sig i passgång, en gångart där benen på samma sida av kroppen förs fram samtidigt. Det är nästan raka motsatsen till trav, där hästen i stället rör benen i diagonala par. I svensk travsport är passgång inte tillåtet och leder till diskvalificering, men i bland annat USA är passgångare en egen, mycket populär tävlingsgren. Här går vi igenom skillnaden mellan trav och pass, varför pass inte får förekomma i svenska travlopp och vad forskningen säger om varför vissa hästar faller in i passgång.

Snabbfakta

Vad det ärDjur (ofta häst) som rör sig i passgång
GångartTvåtaktig sidgång – benen på samma sida samtidigt
MotsatsTrav (diagonal gångart)
Tillåtet i svensk travsport?Nej – räknas som gångartsfel och ger diskvalificering
Egen tävlingsgrenFrämst i Nordamerika; i Europa är travarna fler än passgångarna
UtrustningHobbles/hoppel – remmar som håller gångarten
GenetikKopplas till en mutation i genen DMRT3

Vad är en passgångare?

Ordet passgångare kommer från engelskans pacer och betecknar ett djur som använder passgång (på engelska pace) som gångart. I passgång flyttar djuret fram- och bakbenet på samma sida samtidigt: först höger fram- och höger bakben, sedan vänster fram- och vänster bakben. Rörelsen blir tvåtaktig och ger en tydligt gungande känsla i sidled.

Passgång förekommer naturligt hos flera djur. Nationalencyklopedin beskriver en passgångare som ett ”djur med passgång som naturlig gångart, t.ex. kameler”. Även giraffer rör sig i passgång, och hos hästar finns gångarten hos vissa individer och raser – antingen som medfött anlag eller inlärd genom träning.

Skillnaden mellan trav och pass

Både trav och pass är tvåtaktiga gångarter, men skillnaden ligger i vilka ben som rör sig tillsammans:

  • Trav (diagonal gångart): hästen flyttar benen i diagonala par – höger framben tillsammans med vänster bakben, därefter vänster framben tillsammans med höger bakben. Mellan stegen finns ett kort svävmoment då alla fyra benen är i luften.
  • Pass (lateral gångart): hästen flyttar i stället benen på samma sida samtidigt – höger fram och höger bak, sedan vänster fram och vänster bak. Det ger den karakteristiska vaggande rörelsen från sida till sida.

Rent praktiskt är en passgångare ofta något snabbare än en travare. Amerikanska travkällor anger att travarna är några sekunder långsammare än passgångarna, och med hjälp av så kallade hobbles – remmar som håller takten – bryter passgångaren också gångarten mer sällan. Det är en av anledningarna till att passlopp blivit så stora i Nordamerika. I tabellen nedan sammanfattas de viktigaste skillnaderna.

Jämförelse

EgenskapTravPass (passgång)
BenrörelseDiagonala par (höger fram + vänster bak)Sidopar (höger fram + höger bak)
TaktTvåtaktig med svävmomentTvåtaktig, vaggande i sidled
Tillåtet i svensk travsportJaNej – ger diskvalificering
Var man tävlarHela Europa och NordamerikaFrämst Nordamerika; i Europa färre än travarna
HastighetNågot långsammareNågot snabbare
Vanlig utrustningSkor/barfota, ingen benkopplingHobbles (remmar runt benen)

Så känner du igen passgång

Den tränade blicken ser direkt när en häst slår över i pass: rörelsen blir lägre och mer gungande, och hästen vaggar synligt i sidled i stället för att få den fjädrande, diagonala resningen som präglar ett rent trav. Att hamna i pass räknas – precis som galopp i travlopp – som ett gångartsfel i svensk travsport. Ordet gångartsfel och andra travtermer förklaras närmare i vår ordlista.

Varför passgång inte är tillåtet i svensk travsport

I Sverige och övriga kontinentala Europa tävlar travhästar enbart i trav. Faller en häst in i passgång under ett lopp betraktas det som ett gångartsfel och hästen diskvalificeras, på samma sätt som om den skulle galoppera. Det gäller oavsett om loppet startar med autostart eller voltstart.

En viktig del av förklaringen är djurskyddet. Internationellt förekommer att unghästar bär remmar runt benen för att styras in i passgång i stället för att lära sig trava. Den typen av träningsmetoder rimmar illa med det strikta svenska djurskyddet, och passgång som tävlingsform har därför aldrig fått fäste här. I svensk travsport ligger fokus i stället på hästens naturliga travförmåga, oavsett om det handlar om snabba varmblod eller kallblod.

Passgångare i travsporten utomlands

Där passgång är tillåtet är den ofta dominerande. I Nordamerika utgör passlopp omkring 80–90 procent av alla travlopp, där passgångare tävlar mot passgångare och travare mot travare i skilda lopp. I Europa är förhållandet det omvända – här är travarna fler än passgångarna.

För att hålla kvar passgången i hög fart utrustas de flesta passgångare med hobbles (ibland kallade hoppel på svenska) – remmar som kopplar ihop fram- och bakbenet på samma sida och hjälper hästen att inte bryta gångarten. De flesta tävlingshästar i både pass och trav i Nordamerika tillhör den amerikanska rasen standardbred.

Genetiken bakom passgång – genen DMRT3

Varför vissa hästar kan gå pass medan andra bara travar har en delvis genetisk förklaring. År 2012 presenterade forskare vid Uppsala universitet och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), under ledning av professor Leif Andersson, en upptäckt som publicerades i tidskriften Nature: en mutation i en enda gen, DMRT3, visade sig vara avgörande för hästars förmåga till alternativa gångarter som pass.

Mutationen gör att det bildas en förkortad form av DMRT3-proteinet. Forskarnas tolkning är att den hämmar övergången från trav till galopp och därmed låter hästen trava i mycket hög fart utan att bryta. Just därför är mutationen mycket vanlig hos hästar som avlas för travsport. Den påverkar alltså inte bara passgångare utan hela förmågan att hålla takten i hög fart – mer om det i vår guide om hur snabbt en travhäst springer.

Andra djur som går i passgång

Passgång är inte unikt för tävlingshästar. Kameler och dromedarer är klassiska passgångare, och även giraffer rör sig i pass – gångarten passar djur med långa ben eftersom den minskar risken att fram- och bakben krockar. Hos hundar förekommer passgång också, ofta när djuret är trött eller har en viss kroppsbyggnad. Även katter brukar nämnas i sammanhanget: enligt beskrivningar från bland annat Purina rör katten båda benen på samma kroppssida framåt tillsammans när den går – ett mönster som enligt dessa källor bara delas med kamelen och giraffen – även om varje tass sätts ner var för sig i en så kallad fyrtaktig gång.

Bland hästar är islandshästen det tydligaste exemplet på en gångstark ras. Den kan gå så kallat flygande pass, en tvåtaktig sidgång som är rasens snabbaste gångart. Flygande pass ska dock inte förväxlas med tölt, som är en fyrtaktig sidgång där hovarna sätts ner en i taget – mjuk och bekväm att rida, men inte samma sak som pass.

Friskrivning

Den här artikeln är en faktaguide om gångarter och är inte spelrådgivning. Travsport är en spelrelaterad sport, och spel om pengar i Sverige kräver att du har fyllt 18 år och sker hos spelbolag med svensk licens. Behöver du stöd kring spelande finns hjälp hos Stödlinjen och verktyget Spelpaus, och Spelinspektionen är den myndighet som reglerar spelmarknaden.

Vanliga frågor (FAQ)

Är tölt detsamma som passgång?

Nej. Tölt är en fyrtaktig sidgång där hästen sätter ner en hov i taget, vilket gör den mjuk och skakfri att rida. Passgång (och islandshästens flygande pass) är en tvåtaktig gångart där benen på samma sida sätts ner samtidigt. Det är två olika gångarter.

Vilka djur går naturligt i passgång?

Kameler, dromedarer och giraffer är typiska passgångare. Gångarten förekommer även hos vissa hästar – särskilt amerikanska travhästar och islandshästar – och ibland hos hundar och katter. Katten brukar nämnas tillsammans med kamelen och giraffen som djur som flyttar båda benen på samma kroppssida framåt samtidigt när de går.

Är katter passgångare?

Delvis. Katter brukar räknas till de djur som rör båda benen på samma kroppssida framåt tillsammans när de går – ett drag de enligt bland annat Purina delar med kameler och giraffer. Samtidigt beskrivs kattens gång som fyrtaktig, där varje tass sätts ner var för sig, så en katt är inte en renodlad passgångare på samma sätt som en pacer i travsporten.

Får en passgångare tävla i svensk travsport?

Nej. I svenska travlopp är endast trav tillåtet, och en häst som slår över i pass diskvalificeras. Flygande pass tävlas däremot inom islandshästsporten, som är en helt egen gren skild från travsporten.

Varför är passgångare ofta snabbare än travare?

Amerikanska travkällor anger att travarna är några sekunder långsammare än passgångarna. Den laterala rörelsen är effektiv i hög fart, och hobbles – remmar som kopplar ihop benen på samma sida – hjälper passgångaren att hålla takten utan att bryta gångarten.